LitenUngesTjuv

Nate slutade skriva då någon drog ifrån honom blocket och han kollade förvirrat upp på pojken som höll i blocket. Personen som stod där tog andan ur honom och han öppnade munnen för att säga något.

- B-blocket är m-mitt. Rösten darrade och killen skrattade. Killen hade svart hår och lika dan frisyr som Nate hade. Lika blekt ansikte. Frågan var om det var pudrat vitt som Nate hade gjort. Eller om det var naturligt. Han ville sträcka ut handen och röra vid den andres hår men höll sig stilla och satt kvar på bänken. Han satt på skolgården. Han kunde inte göra något drastiskt. Då skulle alla skratta åt honom. Vill ni veta vem pojken som tog blocket heter? Mikari Yuen. Samma Mikari som Nate hade skrivit om. På den sidan som han höll uppe. Nate reste sig. Men Mikari var längre än hans 152 cm. Han måste vara 166 eller något. Men Mikari höll blocket högt över sitt huvud och skrattade när Nate försökte hoppa och nå det. Någon kille tog tag i  honom och höll honom ifrån Mikari.

- Du vill väll inte ha skabbungen över dig? Skrattade killen och Nate stod kvar och stirrade ner på sina fötter. Rodnade.

- Släpp mig, mumlade Nate förstrött. Hans blick var fortfarande fäst på blocket.

Men vem var Nate egentligen? jo han var en kille på sexton år vars pojkvän tog självmord. Nate själv är 152 centimeter lång och väger endast 40 kilo ungefär åtta kilo för lite. Sen hade han panikångest och schizofren. Ingen bra kombination. Familjen var inte stor. Ingen mamma. En arbetsnarkoman till pappa och en storebror som heter Charlie som hjälper till med allt. Men annars hade han en liten kattunge han köpt för inte så länge sedan. Kattungen hette Miyuki. Nate var en ganska söt grabb egentligen men folk ser bara det dåliga i pojken efter att hans pojkvän Max tog självmord. Men självklart försöker Nate komma över det med hjälp av sin bror Charlie.

- sluta... Viskade han förtvivlat och sprattlade för att komma loss. Jag vill ha mitt block! Tjatade han och såg upp mot Mikari.

Mikari skrattade åt honom men han brydde sig knappast om det. Han försökte komma loss.

- Nu ska vi se vad det står... sa Mika och skrattade lite. Idag har det varit som vanligt. Men det är bara det att Mikari kollade på mig och log så där sött som han brukar göra. Fast jag tror inte det var åt mig. Men ändå. Han har ett så vackert leende.

Mika vek sig dubbel av skratt då han läst de få meningarna. Sedan fortsatte han. I tio minuter läste han upp vad som stod innan han höll på att kissa på sig av skratt. Sedan så stoppade Mika blocket i sin väska och Nate protesterade vilt.

- Det var mitt block ge hit! ropade han ut mot Mika.

- Aldrig. Jag vill läsa lite mer först. Släpp ner honom nu. Jag vill inte komma försent igen. För subban kommer döda mig. Mika grimaserade innan han började klampa iväg mot skolan. Nate föll ner på marken och väskan for upp och ut trillade papper och en medicinburk med hans medicin i. För att dämpa panikångesten och hans schizofren. Men samma kille som släppt honom på marken tog upp burken.

- Fan han har ju fler burkar! skrattade han och Mika vände sig om med ett flin.

- Ska vi undersöka vad han har mer i väskan?

Skratt hördes omkring honom och triggade Mika ännu mer. Han drog i Nates väska för att hälla ut innehållet från marken. Pennor, suddgummin och andra medicinburkar flög ut. Och Nate försökte desperat plocka ihop sina saker men blev iväg sparkad av en av Mikas kängor som träffade honom i magen.

- Sluta! väste Mika hotfullt och Nate stannade upp.

 Stirrade upp på killen som såg på honom. Eller blängde innan han började tömma burkarna. Onej. Det var tredje gången Mika gjorde så denna månaden. Och så kom de förbaskade tårarna rinnande ner för kinderna, salta tårar och Nate gjorde ett sista försök att ta sina grejer. Men åter igen träffade en spark honom. Fast sedan var han ju inte beredd på att det skulle komma sju till åtta sparkar i magen på honom. Alla kom från Mika då han såg på honom med ilskna ögon.

- Sa jag inte till dig att du inte skulle göra något? Eller fattar du så jävla trögt? Inte nog med att du mördade Max men du ska fan lyssna på vad jag säger till dig, ditt jävla äckel.

Flämtningarna hördes tydligt och Nate nickade snabbt. Tårarna fortsatte rinna. Efter en halvtimme var alla grejer förstörda och undersökta. Då fick han tillbaka väskan. Den var också sönder. Han knökade ner sakerna i soptunnan och gick besviket in i skolan. Vad skulle han göra nu? Hm... till och med skolböckerna hade Mikari gjort sönder. Och hans kompisar. Tårarna fortsatte välla fram ur ögonen då han släntrade tillbaka till skåpet. Samtidigt som han drog upp nycklarna flög mobilen ut ur fickan och landade på marken. Eller på stengolvet. Nate böjde sig för att ta upp den men då sparkades den undan och flög iväg. Landade vid en person. En välbekant ganska kort person. Mika. Självklart tog denna upp mobilen med ett skratt.

- Jag lyckas att alltid vara på rätt ställe. Flinade han och Nate suckade bara.

 Låste upp skåpet. Snart kom mobilen farande tillbaka och träffade honom på låret. Snällt. Han tog upp mobilen, tur att inte den också hade gått sönder. Han drog ur sina böcker till No lektionen. Wihoo! Han gick tredje året och det innebar att han skulle gå på stundentbalen. Kul. Eller inte. Han skulle få gå ensam. Som vanligt. Max... Ja han skulle ju gått med honom annars.