LitenUngesTjuv

Nu var det bara några dagar kvar till den där balen. Nate hade insett att Charlie skulle tvinga dit honom om han så skulle få gå med Nate. För enligt honom så behövde Nate mer socialt umgänge. Men det tyckte inte Nate han behövde. Han blev ju redan trakasserad i skolan. Och någon skulle säkert bara hälla bål över hela honom. Men nu hade Charlie tvingat på honom en kostym som hade fått sys in en meter. Nej men väldigt mycket. Och byxbenen hade fått läggas upp en bit. Hm. Det var inte kul att vara liten. Han tvingade sig åter igen till skolan. Idag var han rädd att han skulle få se de hemska demonerna igen. Eftersom han inte vågade ta ut nya recept av läkaren igen. Varför skulle Mika förstöra och ta hans mediciner när han behövde dem! Han kunde inte leva utan medicinerna. Det hade börjat när han var nio och så. Och sedan hade Max alltid hjälpt honom och ibland tvingat i honom dem då han vägrat. Då han varit i ett anfall. Litium, Leponex och Rispertal. Sömnmedlet Stilnoc. Sedan tog han ju Sobril också. Det var mycket mediciner för den lilla kroppen. Men han hade vant sig vid det för länge sedan. Varför skulle det vara han som råkade ut för allt? Det var faktiskt bara jobbigt att folk skulle hålla på, på honom och inte på någon annan. Att just han skulle bli mobbad. Det visste han inte varför. Kanske var han verkligen så ful och så äcklig som de sa? Hm kanske. Han slog i backen med en plötslig duns då någon gått rakt in i honom. Han kollade upp på killen som stod böjd över honom med förvånad min.

- förlåt! utropade Nate och reste sig snabbt upp. Mika. Självklart. Så vacker han var.

- Det är lugnt... Jag hade faktiskt tänkt att fråga dig en grej.. sa Mika lugnt och Nate nickade bara.

- Okej.. antar jag.. mumlade han fram.

- Vill du gå med mig till balen? För jag har tröttnat på att vara elak mot dig och så. Jag gillar inte det egentligen. Men det har bara blivit så. Bara för att andra gör det. så vad säger du? Mika log mot honom och Nate ja han trodde han skulle kunna svimma när som helst.

- Självklart! Jag följer absolut med! sa Nate och nickade ivrigt. Han studsade nästan upp och ner när han väl kunde prata riktigt.

- Och du? Jag tycker faktiskt att du är väldigt söt. Sa Mika senare och log mot honom.

Självklart rodnade Nate stort och kollade ner i marken.

- Verkligen? Nate bet sig i underläppen.

. Självklart. Och så böjde sig Mika en bit ner och kysste honom.

Mika kysste Nate! Och Nate besvarade självklart kyssen som den lättmanipulerade lilla skitunge han var. När Mika drog sig ifrån honom så flämtade Nate till och kollade upp mot pojken.

- Det där var... underbart.. viskade han fram.

Nate var chockad över hur Mika påverkade honom. Men han brydde sig inte. Han älskade Mika och Mika tyckte om honom också! Det var perfekt ju. Han begav sig till skolan med Mika på sin ena sida. Hand i hand. det var Faktiskt Mika som tog hans hand. Vilket gjorde honom lyckligare än lyckligast.