LitenUngesTjuv

När han vaknade så hade han slangar i armarna. Nästan. Han rös. Usch han hatade det. Han insåg att Ella måste varit hemma då han föll. Hon kanske sov eftersom hon skulle jobba dagen efter? Och Ella måste ha hört när han trillat. Han hade slått i huvudet i badkarskanten eller i toalocket.. Kanske i handfatet. Men det var i alla fall en stor bula som satt ovanför ögonbrynet och han suckade. Försökte vrida på sig när han hörde en röst trängde sig in i hans huvudet. Helvete. Liam. Det hörde han så fort första bokstaven kom över den andres läppar.

- Nicholaus... hördes rösten. Men hade pojken väntat på respons från Nicholaus? Det kunde han ju glömma. Han hade ju inte velat se Nicholaus mer. Nicholaus drog täcket över huvudet. Sedan hördes en annan röst.

- Liam vi kanske borde gå hem? rösten var nervös. Självklart var det Elliot som pratade.

- Nej jag måste prata med honom först. Det är viktigt. Sa Liam och nickade snabbt.

Elliot suckade djupt och försvann ut ur rummet.

- Nicholaus.. Svara bara.. Snälla.. Jag saknar dig faktiskt. väldigt mycket. Jag saknar dina kyssar. Jag älskar dig fortfarande. Men...

- Men vaddå? Nicholaus satte sig häftigt upp och la armarna i kors.

- Du sprang bara iväg..

Nicholaus avbröt honom.

- Jag sprang inte bara iväg! Jag slog ner killen och du sprang iväg! Sedan slängde du ut mina grejer och när jag försökte prata med dig då höll du på med Elliot! Och hur tror du det kändes? Två år som går käpprakt åt helvete bara för du hittar någon ny. Och när jag helt plötsligt blivit en mördare i dina ögon så då kan man dumpa mig! Om han hade tafsat på dig och jag slått ner honom då du inte visste vad hade du gjort då?

Elliot tvekade lite.

- Du har rätt. Jag hade aldrig gjort slut om du slog ner honom när jag inte visste. Medgav han.

- Vad gör det för skillnad om jag var något som jag inte är längre?

- Jag vet faktiskt inte,  fortsatte Liam och bet sig i underläppen.

- Du vet inte? Men du. Jag vet att du vet att jag älskar dig. Sa Nicholaus. Och jag gjorde det för att jag älskar dig. Du ville inte se mig mer. Och då gjorde jag som du bad mig.

Tårarna forsade ner från både Nicholaus och Liams kinder.

- Du och jag är verkligen patetiska. Kommenterade Liam och pressade fram ett leende.

- Fast jag är nog mest patetisk. Svarade Nicholaus och suckade.

- håll tyst och kyss mig istället, din dumbom. Sa Liam med ett skratt och Nicholaus flinade till.

Satte sig upp för att dra Liam intill sig. Då kysste han honom på munnen med ett snett leende.

- Jag har saknat dina kyssar, jag har saknat dina fingrar, jag har saknat hela dig. Sa han och nickade.

Liam log bara till svar innan han kysste Nicholaus på munnen. Elliot kunde ju glömma att han

fick tillbaka Liam nu.