LitenUngesTjuv

- Bli min älskare för natten. Snälla, viskade han desperat och kollade upp på den tre år äldre pojken. Han tiggde om sex. för första gången. Men vad gjorde man inte för den man älskade? Man gjorde verkligen allt.

- Jag tänker inte ha sex med en liten unge, svarade den andre pojken trotsigt och flinade ner mot honom. De var folk runt omkring dem.

- Du kunde ha det när vi var tillsammans, vad är felet nu? Frågade han och såg på honom. Sårad. Han som trott att de skulle vara dem för alltid. Så dumt.

- Lyssnar du dåligt? Jag vill inte vara tillsammans med en jävla snorunge. Du kan för fan knappt kyssas ordentligt. Du ville inte ha sex när vi hade ett så kallat förhållande och då ska du inte få sex nu heller. Svarade killen och gav honom en irriterad blick.

- Var det därför du gjorde slut? Var det så? '' pojken kollade envist på den äldre mannen. Klamrade sig fast vid hans arm med en desperat blick.

- Jag vill inte ha ett förhållande med någon som inte vill ha sex. Svarade killen kyligt.

- Så sex är allt i ett förhållande? Man kan inte skratta inget alls? Är verkligen sex så viktigt? Folk hade börjat samlats runt omkring de båda pojkarna och femtonåringen spärrade upp ögonen och såg oskyldigt mot sin artonårige ex pojkvän.

- Bara för du är oskuld så ska det för fan inte gå ut över mig. Det märktes att artonårige Jonah började bli irriterad då han gnisslade tänder så att man kunde se läppringen röra på sig. Självklart stirrade femton åringen.

- Men.. J-jag älskar dig. '' han ångrade inte sig inte alls efter det han sagt. Tårarna brände under hans ögonlock då han vek ner huvudet och slog armarna om bröstkorgen.

- Har jag fått en liten barnunge efter mig nu? Jonah skrattade. Men slutade genast skratta då han hörde en snyftning från pojken och sedan hur han sprang iväg. Jonah hade bara skojat. Och det var kanske ett grovt skämt men att han skulle ta det så allvarligt var ju inte bra. Att femtonåringen blev så sårad av det han hade sagt var förvånande. Och sedan hade ju han inte gjort slut för det med sex utan för hans kompisar ville att han skulle hänga med och festa.

Femtonårige Ariel drog i sitt färgade hår när han sprang. Han hade blivit helblondin nyligen. Han hade färgat håret för att vara söt inför Jonah. Men han kanske borde färga de mörka slingorna igen? Kanske. Sedan sprang han rakt in i någon och han kollade upp. Tårarna förblindade synen och han såg suddigt. Självklart hade han sprungit in i en av världens sötaste killar. Mich.

- Hur är det grabben? Frågade den svarthåriga pojken och Ariel ryckte på axlarna. Mich var lika gammal som han själv men dock populär bland alla. Fast det var kanske för att han var lite sådär halvkänd.

- Det är ganska bra antar jag, snörvlade Ariel och torkade tårarna och det runna sminket.

- Det ser man ju inte att det är bra. Pojken kramade honom och plötsligt lyste en blixt upp Ariels ansikte och han ryckte till. Kollade skräckslaget upp i en kamera. Mich hade ju fotografer efter sig. Usch. Nej nu var han tvungen att dra. Dock höll han fortfarande i Michs hand och den tänkte han heller inte släppa då han drog med sig pojken iväg med en svag rodnad på kinderna. Gömde sig i en gammal replokal där hans kompisar repade ibland, genast bröt tårarna ut och han började snyfta medan Mich förvånat kollade på.

- Ta det lugnt och berätta vad som hänt. Sa han lugnt.

Ariel berättade osammanhängande om att hans pojkvän ville ha sex och inte han. Att han dumpat honom för det. Att han var tre år äldre och så vidare.

- Var du ihop med Jonah? Michs röst var förvånad och Ariel nickade bara. Sedan sades det inget på en lång stund och Ariel slutade gråta efter en halvtimme.

- Du kan väll komma till min konsert i morgon så vi kan prata lite mer? frågade Mich och Ariel nickade lite. Så fick han en biljett i handen och ett backstage pass.

- Men jag kan betala själv! utropade Ariel och nickade. Ha. Hans mamma hade inga pengar överhuvud taget. Hur skulle han få tag i pengar? Men hans mamma hade lärt honom att aldrig ta emot något som kostade mycket pengar. Det var inte bra.

- Det är lugnt. Svarade Mich innan han släntrade därifrån.

Ariel tog sig hem. Kvällen gick och Ariel planerade klädsel. Det fick bli något tufft. Ett par svarta stuprörsjeans som egentligen var förstora i midjan. Men han fick ha ett nitskärp eller något. Lite goth måste han se ut. Inte som han brukade alltså. Inte den vanliga slappa stilen. En lite för stor t-shirt fick det bli också. Sedan somnade han ifrån allt annat. På morgonen vaknade han tidigt och började med att duscha äta frukost och fixa i ordning sig. Vilket tog nästan hela dagen. Snart var han på konserten. Fast vem fick han se där om inte Jonah?

- Ariel! hojtade han och Ariel vände bort huvudet. Jonah kom fram till honom. försökte lirka med hans namn och säga saker som ''älskling'', ''sötnos'' o.s.v.

- Jag såg dig i en tidning i morse sa Jonah tvekandes. Du såg väldigt upptagen ut med Mich.

Ariel vände blicken mot Jonah och blängde.

- Vad fan trodde du då? Han tröstade mig. Han är i alla fall snäll mot mig! Han skulle aldrig dumpa mig för att jag inte vill ha sex, fräste han mot sitt ex.

- Så ni är tillsammans? Jonahs röst var sur och Ariel skakade på huvudet.

- Det sa jag aldrig. Du är bara så jävla jobbig vet du det?! skrek han ut mot Jonah. Så blixtrade något till och en hand närmade sig Ariels ansikte med förödande hastighet. Huvudet flög åt sidan då Jonahs hand träffade honom. Tårarna började rinna ner för Ariels kinder. Jonahs chockade ansiktsuttryck satt kvar i honom.

- Varför gjorde du så? Ariels röst darrade och han slog som dagen innan armarna om bröstkorgen. Han brydde sig inte om att någon fotograferade. Brydde sig inte om vad det stod om honom i morgon i någon skvaller tidning. Brydde sig inte. Orkade inte bry sig.

- Ariel.. Jonah försökte låta kärleksfull, men Ariel insåg att det inte betydde något längre.

- Du betyder inget längre. Jag vill inte ha en pojkvän som sviker mig för jag är yngre. Jag vill inte ha dig längre, om du så var den sista människan på jorden. Sedan klampade Ariel därifrån. Ställde sig långt fram i trängseln och visste att Jonah inte skulle hitta honom. Det var det viktigaste. Musiken drog igång men mitt i första låten så avbröt Mich konserten.

- Vänta lite! Det är något som fattas! Jag vill kalla upp en kille på scenen. Jag gick i samma klass som honom för några år sedan. Och han betyder väldigt mycket för mig. Och jag vet inte om jag betyder något för honom. För hans pojkvän kanske betyder mer, eller ja ex pojkvän. Sedan hoppade Mich ner från scenen och började springa mot Ariel. Ariel stod som förstelnad och lät sig bli meddragen upp på scenen där han blev ståendes med en förvånad min. Kollandes ner på sina fötter då Mich började sjunga igen. Men sedan fick han gå in bakom scenen redan efter första låten var slut och där lyssnade han på Michs vackra röst som sjöng.

- Vem fan är du? Den svarthåriga killen som drog upp honom på fötter var skrämmande vacker. Han hade långt hår i en så kallad 'emofrisyr' och svart smink. Svarta kläder och ett par svarta converse. Han hade alltså mer pengar än vad Ariel hade.

- Ariel, och du är? mumlade han fram och kollade mot killen.

- Michs pojkvän. Och vad fan har du för problem som försöker sno min pojkvän? Du är ju för fan inte ens snygg. Fräste killen och Ariel ja, han blev ståendes knäpptyst och kolla ner på sina fötter. Varför var alla killar han gillade upptagna eller inte gillade honom?

Snart var konserten slut och killen blängde fortfarande på honom då Ariel försökte förklara att han inte var tillsammans med Mich eller något sådant. Även om han önskade att han var det. Men det kunde han inte säga. Så han höll käften stängd till Mich kom ut. Och då släppte killen honom äntligen. Ariel backade därifrån och stod tryckt i ett hörn då en av bandmedlemmarna snart upptäckte vart han var. Efter att Mich och killen diskuterat ett bra tag. Ariel pratade försiktigt med killen men sneglade hela tiden mot Michs håll då han fick se Jonah komma gåendes. Okej, det blev bara sämre och sämre.

- Ariel! ropade han ut och rusade fram till honom. Blickarna vändes mot de båda pojkarna och Ariel backade undan.

- Rör mig inte.. Viskade han svagt och Jonah såg undrandes på honom.

- Men älskling...

- Kalla mig inte älskling! Låt mig vara! skrek han upprört och Mich rusade fram för att dra tag i Jonah. Sedan lyste blixtar upp. Hur kom fotograferna hit? En sista blixt lyste upp innan han kände hur huvudet sprängdes. Det kändes som om det gjorde det. Han hade svimmat. När han vaknat upp så låg han på soffan bakom scenen. Jonah var inte där. Men Mich och hans läskiga pojkvän och bandmedlemmarna var där.

- Lögnare., viskade han ut mot Mich och satte sig upp med en irriterad min.

- Vad? Jag har inte ljugit om något! protesterade han.

Ariels huvud bultade.

- J-jag t-trodde.. Ariel slöt ögonen igen och suckade missnöjt.

- Jag trodde du tyckte om mig, muttrade han tillsist fram och slog upp ögonen.

- Det gör jag ju. Mer än vad du tror. Jag älskar dig! sa Mich försiktigt.

- Och vad är jag en säck potatis? fräste den läskiga killen ut.

- Herregud vi gjorde slut för flera månader sedan. muttrade Mich.

- Du stack bara! Vi gjorde aldrig slut. protesterade killen.

Ariel satte sig så häftigt upp att det kändes som om någon slog honom i bakhuvudet med en hård smäll.

- Sluta bråka bara, sa han tyst och bet sig i underläppen.

- Vi bråkar inte, protesterade Mich. Vi pratade bara om vem som hade rätt vilket jag har. Så håll tyst och sluta förstör.

Killen lämnade rummet och tystnaden följde då Mich lutade sig fram.

- Ärligt talat så blev jag rätt besviken igår när du började gråta igen när vi gick in i rummet. Jag trodde det skulle hända något annat. Mich harklade sig efter det han hade sagt och Ariel rodnade.

- Det känns som flera veckor sedan det var igår. Men håll tyst och kyss mig istället. Svarade Ariel med ett litet leende.

Kanske var det dags att vara lycklig igen?