9. Why can't I love you? I thought you loves me.

Nate höll på att bli galen. Han tvingade sig själv att gå till skolan. Allt för att plåga sig. Men Mika var aldrig där. Men en dag fick han veta varför. Mika hade rest iväg. Eller nej inte rest. Han hade flyttat. Han bodde i Japan nu. Nate hade blivit galen då han hört det. Han saknade Mika hur mycket som helst. När nästan ett år hade gått köpte han en biljett. Ingen returbiljett. Han tog väskorna och stack. Ner till Japan. Självklart. Ner till Mika. Han hade lyckats hitta hans adress. Och nu stod han utanför dörren. Osäkert knackade han på. Ganska försiktigt. '' Mika öppnar du?! '' ropade en mansröst. '' Jag måste klä på mig. '' Nate hade fått tillbaka det blonda håret som var hans naturliga hårfärg och han hade fixat till sig. Då dörren öppnades så stod Mika där. Han var sig lik. Nate sken upp och kastade sig om pojken innan han började gråta. '' Jag har saknat dig Mika. '' sa han glatt. Mika stod bara tyst. Nate släppte honom glatt. Mannen som pratat kom gåendes. Han pratade Japanska men bytte snabbt till engelska då han förstod att Nate inte fattade. '' Älskling, vem är det? '' Frågade mannen. Nate blev ståendes still då mannen la armarna om Mika. Han vek ner huvudet. De två väskorna blev ståendes på marken. '' Förlåt om jag störde... men jag går igen... Vi ses väll. '' sa han och kollade mot Mika. Tårarna började rinna och han vände bort blicken. Mia drog sig loss. '' Jag måste prata med honom. Kan du lämna oss ensamma? '' Mika log ett fejkat leende mot mannen och mannen nickade och gick iväg. '' Nate..? '' sa han tvekandes. Nate kollade upp på honom. '' Jag har saknat dig. '' snörvlade han fram. '' Jag har tänkt på dig så mycket. Hela tiden. '' sa Nate. Mika såg tvekandes ut. '' Alltså Nate.. Vi måste gå vidare.. Jag gjorde ett misstag som drev med dig på det sättet. Och som slog dig. Och att jag flippade ur på sjukhuset. det var lika mycket mitt fel. '' sa Mika. '' Jag vill inte gå vidare, Mika jag älskar dig. Jag har tänkt på det. Det kan ju faktiskt funka... Du kan ju följa med mig hem igen? Eller så flyttar jag in hos dig. '' sa han och nickade. '' Alltså. Han killen där inne... Han är min pojkvän... Och vi har varit ihop länge nu.. '' Mika höll upp handen. På hans högra hand satt en ring. En förlovningsring. '' Nate.... '' Nate skakade på huvudet. '' Det är lugnt. Jag klarar mig alltid. '' Om Nate skulle vara ärlig klarade han sig inte. Han hade inga pengar och ingenstans att bo. Nate vände sig om. Men Mika drog tag i honom. '' Nate.. jag älskar dig fortfarande. '' Det fick Nate att bli arg. '' Men dumpa honom där inne då! Gör det för min skull! '' skrek han ut mot Mika för att sedan tystna. '' Förlåt. '' sa Nate sedan och ryckte på axlarna. '' Jag måste gå... Mitt flyg går snart igen.. '' ljög han. '' Det är därför du har två resväskor med dig? '' Mika kollade mot honom och skrattade. Nate fick fram ett leende. Ganska falskt. Men det gick i alla fall. Mika kollade på honom. '' Ärligt talat ser du ut att vara pank. Du kan få sova här. '' sa Mika och kollade på honom. '' Tack. '' Men helst av allt ville Nate springa iväg men han gick efter Mika som hämtade mannen. Som han presenterade som Taruki och så presenterade han Nate som en gammal kompis. Sedan fick han sitta och se på medan Mika och Taruki hånglade i soffan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0