1: delen Nicholaus och Declan
Självklart var Nicholaus full. Eller inte jättefull. Han hade bara druckit några glas. Men vad gjorde det? Han låg ändå och hånglade med pojken i den där soffan på en fest mitt ute i Stockholms förort. Självklart skulle han vara ett jävla svin mot Declan. Som vanligt. Men inte visste han att Mike stod och filmade från hans telefon! Nej.. Han visste inte att Mike skulle skicka filmen till Declan heller. Nicholaus kände någon som knackade honom på axeln. Han kollade upp på killen. Mike.
- Du ska nog gå hem nu Nicholaus. Sa Mike lugnt och Nicholaus såg undrandes på honom.
- Okej.. Varför? frågade han frånvarande.
- För Declan väntar på dig. Nicholaus nickade åt det som killen sa. Följde med honom ut och satte sig i en taxi. Mike fick säga adressen och följa med. Annars riskerade ju Nicholaus att hamna mitt ute i inget alls. Och då kom han ju inte alls hem till Declan som han skulle hem till. Det tog tio minuter att komma fram med Taxin och sedan ytterligare tre upp för trapporna. Lägenheten var låst och Nicholaus fick snällt låsa upp.
- Älskling! Jag är hemma! hojtade han och började gå mot vardagsrummet.
I vardagsrummet höres det konstiga ljud och han fick se Declan ihopkrupen i soffan. Gråtandes.
- Älskling hur är det? frågade han och gick iväg mot honom. Satte sig bredvid och försökte lägga armarna om honom. Dock blev han bortknuffad.
- rör mig inte! rösten skrek rakt i ansiktet på honom.
- Men älskling..
Declan hade redan rest sig och stirrade på honom. Så tryckte han upp mobilen i ansiktet på honom.
- Din otrogna jävla skitstövel! Jag hatar dig! Declan skrek åt honom.
Nicholaus såg bilden och morrade till.
- Du ska fan vara nöjd över att jag legat med dig en gång.
En hård örfil träffade Declan över kinden. Sedan slog han honom i magen och drog tag i hans tröja. Men Mike knuffade undan honom och han blev sittandes på rumpa i soffan samtidigt som Declan började gå till sovrummet. Mike började brottas med Nicholaus. För att han inte skulle följa efter Declan och slå honom ännu mer. Ärligt talat hade Mike träffat Declan ganska många gånger Och ja han var söt. Och Mike gillade honom, mycket. Väldigt mycket faktiskt. Nicholaus såg i ena ögonvrån att Declan hade med sig två väskor och knuffade undan Mike och reste sig från golvet som han nu mera låg på.
- Älskling gå inte.. Jag lovar att inte göra om det! Jag älskar dig. Nicholaus röst var desperat.
Men inte fick han något svar av pojken som bara tog på sig skorna och drog därifrån. Där efter skyndade sig Mike ut. Självklart så blev Nicholaus sittandes i hallen. Sedan insåg han att Declan hade gråtit. Och han kröp ihop mot väggen och snyftade till. Nicholaus alltså. Tårarna började rinna ner för kinderna då han insåg att han hade sårat honom väldigt mycket. Vad skulle han göra nu? Han kunde ju inte bara låta Declan gå. Men han visste vart killen skulle ta vägen. Det var inte svårt att lista ut. Hem till en av hans kompisar. Liam. Det visste Nicholaus. För Declan hade så många gånger stuckigt då de bråkat och då hade Nicholaus alltid hittat honom där.
