4. Why can't I love you? I thought you loves me.
Nu var det dags. De två veckorna som han varit med Mika hade varit det bästa i hans liv. Efter åren med Max då. Men Max fanns ju inte längre. Det var han ju tur som fick vara med Mika. han visste hur svårt det var att få någon som Mika att gå med på balen. Någon så snäll, underbar och rolig. En helt fantastisk människa. Men vem visste att hela Nates värld skulle slås i spillror denna kvällen? Ett utbrott. Så klart visste Nate inte det när han skuttade ut ur längenheten för att krama om Mika. Som såg helt fantastisk ut i smooking och Nate blev stående som en zombie för att bara stirra på sin pojkvän.
- Oj.. Du ser fantastisk ut.. Nate kollade på Mika och log snett.
- Men du är finare än mig. Svarade Mika och kramade Nate innan han kysste honom på munnen.
Självklart rodnade Nate och drog sig försiktigt undan efter att ha besvarat kyssen. Mika var verkligen gullig och übersnäll. Han hade verkligen en egen pojkvän Nate. Någon som älskade honom och som han älskade. Som med Max bara inte lika länge och att de inte planerat något förutom kvällen. Det var skönt. Väldigt skönt faktiskt. Man slapp tjabba om saker som var helt onödiga.
- Ska vi gå då? frågade Mika och Nate nickade och log glatt mot honom. Det där sällsynta leendet som oftast inte syntes alls på de ljusa läpparna. de satte sig i bilen som Mika hade och började åka. Nate satt tyst och log medan Mika sjöng med i en låt som gick på radion. När Mika stannat bilen och klivit ur var Nate på väg av med bältet. Mika rusade runt bilen och öppnade dörren och Nate han fnittrade förtjust.
- en sådan gentleman.
Mika skrattade åt hans kommentar och hjälpte han ut ur bilen. Så låste Mika och de började gå. Mika hade deras biljetter i ena handen och de kom snart in. Nate fick som vanligt följa med bort till Mikas kompisar och där blev han stående tyst i en halvtimme. Då blev Nate ganska rastlöst då den späda lilla kroppen ville dansa! Dansa med Mika i en evighet. Men han verkade inte så intresserad av att dansa med den svarthåriga pojken.
- Öh.. Jag går och hämtar något att dricka... Sa Nate tyst och Mika nickade bara.
Nate var snabbt iväg mot bordet med bål. Väl där tog han två muggar och fick de uppfyllda av en person som stod bakom.
- Tack! Sa han och log.
Sedan smet han tillbaka till Mika. Mika pratade fortfarande med sina kompisar och Nates hjärta sjönk som en sten. Han räckte glaset till Mika som skakade på huvudet.
- Jag är inte törstig. Sa han lugnt.
Nate nickade bara försiktigt och ganska besviken. Han hade försökt vara snäll. Nate gick och slängde glaset samtidigt som han drack upp sin egna bål innan han slängde plastmuggen. Sedan begav han sig tillbaka där han blev stående still i en kvart tills Mika vände sig mot honom.
- Älskling? Vill du också dansa? frågade Mika och Nate log.
- Klart jag vill. Svarade han glatt.
Mika drog med honom ut på dansgolvet. Det spelades en lugn låt och Mika drog honom tätt intill. Den kortare pojken log för sig själv där han stod med huvudet mot Mikas hals. Armarna låg om pojkens midja och han kände Mikas ena hand under tröjan vid ryggslutet och den andra låg mot Nates rumpa. Det var väldigt mysigt faktiskt. Han tryckte sig närmare honom och kände en kyss på sin panna och kollade upp med ett leende.
- Jag älskar dig, Mikari Takeshi. mumlade Nate och log upp mot sin pojkvän.
- Jag älskar dig med Nathwick Dolan Eduardo Ojakangas. Svarade Mikari medan Nate rodnade stort.
De dansade hela kvällen ut. Sedan bar det av hem till Nate. Självklart. Där började de mysa och kyssas. Men så fort Nate backade ur i sista stund tjurade Mika några minuter innan Nate hade lyckats få honom kramgo igen. Då de väl kommit så långt att ingen av dem hade kläder och Mika ville så backade Nate ur. Livrädd för att Mika kanske kunde skada honom. Eller skulle göra det. Han visste ju att det gjorde ont när man inte gjort det på ett tag.
- Vad fan är det för fel? Mikas röst var tjurig då han reste på sig från soffan.
- Mika... Inget är fel.. Men jag vill inte.. Bli inte arg.. Snälla.. Nates röst var nedstämd och han försökte muntra upp Mika igen.
Mika viftade bort det hela och drog på sig kalsonger, jeans och hans t-shirt.
- Jag är så trött på att du jämt ska backa ur! Är det verkligen så farligt?
Nate nickade lite.
- Jag vågar inte.. Va inte så arg.. Sa Nate tyst.
- Arg. Jag har försökt i två veckor! hur jävla feg får man vara?
Nate reste sig och kollade sårat på Mika för att gå fram till honom.
- Men älskling... Jag vill ha det. Men inte idag... Nates röst var försiktig.
Nate var inte beredd på att Mikas hand skulle träffa honom över kinden. Stenhårt. En tår letade sig fram i den nakna pojkens ena öga och rann ner för kinden.
- Jävla mes. Avslutade Mika och sparkade honom på smalbenet.
Det gjorde ont och Nate var tvungen att sätta sig ner på rumpan och undersöka benet.
- Jag lekte bara med dig. Hördes Mikas röst och Nate kollade upp med en undrande min.
Nate bet sig i underläppen.
- Men.. Du sa ju.. Du sa att du.. att du älskade.. mig.. Fick Nate fram med en förvånad min.
Nej han var för förvånad för att förstå vad pojken menade.
- Ditt tröga as. Varför skulle jag ändra mig. Jag hatar dig! Mikas röst var hånfull då tre sparkar träffade i Nates mage.
Nate fick ont. Det sved då Mika lät slag och sparkar hagla över honom i en kvart innan han gick därifrån. Nate grät som ett barn. Naken och utelämnad. Självklart hade Mika filmat misshandeln. Det visste Nate. Han hörde Mikas skratt i hallen innan dörren stängdes. Nate själv hade för ont för att kunna resa sig upp och låg kvar på golvet. Ihopkrupen till en liten boll. Tårarna som rann ner för kinderna skulle nog aldrig ta slut. Nej det skulle vara omöjligt. Tårarna vägrade stoppa sig själva även om Nate torkade bort dem som landade på kinderna. Sminket rann ut och han insåg att det inte var någon idé om han gjorde sig hur fin som helst. Mika skulle ändå aldrig älska honom. Mika hatade honom. Det hade han själv sagt. Nate tvingade sig att kolla mot TV:n där medicinburkarna tidigare stått. Det var tomt. Vänta lite... Hade Mika tagit dem med sig? Skit också. Han skulle inte kunna sova lugnt denna natten ändå. Den han hade trott att den skulle bli den bästa i hans liv. Men han hade väldigt fel.