LitenUngesTjuv

Kew fick sova hemma hos sin mamma. Som dessutom tröstade honom. Hjälpte honom igenom det svåraste. Tog hand om honom. Lät honom tala ut. Lät honom gråta. Fanns där. Den enda personen som förstod honom väldigt bra faktiskt. Kew kollade ner på sina fötter.

- Kew kom ner nu! Träningen börjar om tio minuter! Jag kör ner dig. Hojtade moderskapet som stod nedanför trappan. Självklart hade han redan bytt om och han skyndade sig ner. Tryckte fötterna i ett par Foppatofflor och Tog fotbollskorna i handen.

- Ryck upp dig nu, visa vad du kan på träningen.

Kew nickade dystert. Saknaden efter Elliot gnagde i bröstet och tårarna hotade med att tränga sig fram. Nittonåringen följde efter sin mamma och satte sig i bilen och lät henne köra honom. Träningen gick hyfsat i början. Men när han fick se William sittandes i gräset så gick det skit dåligt. Han klarade inte springa. Det gjorde ont och tillslut sa tränaren till honom att gå och sätta sig för han hade märkt att Kew inte mådde alls bra. Och han satte sig i gräset och då började tårarna rinna. Och så satt han. William kom fram och såg ner på honom. Kew satt kvar och fortsatte gråta. William såg besvärad ut och började prata.

- Alltså.. Elliot.. Han vägrar prata med mig... Och jag tror det är bäst att du kommer tillbaka.

William fick inget svar och Kew satt kvar på marken.

- Elliot går inte att lämna ensam. En gång stack han tillbaka till Carl. Några gånger har han försökt att rymma. Han har försökt ringa till din mobil också.   

- Men låt honom för fan vara då! Kew hade kollat upp och fräste fram det.

Förvånandet var tydlig i Williams ansikte.

- För fan. Om jag vill vara med Elliot är det min ensak! Om Elliot vill vara med mig också är det inte ditt problem! Du kan för fan inte beskydda honom. Men du. Varför kan han inte få vara med mig? Du gjorde inget då han var ihop med Carl men så fort han kollar åt mitt håll blir du hysterisk! Men jag är inte den där jävla Kew längre. Jag vill bara vara Kewin! Jag vill kunna ha kul utan spriten, kunna leva mitt liv som jag vill. Jag orkar inte mer!

Kew reste sig och kollade honom i ögonen.

- gör vad fan du vill. Men hindra inte Elliot så han gör samma misstag som jag gjorde. Och inte heller det misstaget du gjorde. Kew fräste fram meningarna.

- Kew du måste komma tillbaka, han vägrar prata med mig. Han skriker bara och gråter! Han går inte ens till skolan. Inget alls. Du måste hjälpa mig.

Kew kollade på William.

- Jag kommer tillbaka. Men inte för din skull. Våran vänskap är över. Och om du säger något om mitt och Elliots förhållande kastar jag ut dig. För lägenheten är egentligen min och inte din. Den står i mitt namn.