6. Why can't I love you? I thought you loves me.
Mika kollade sig försiktigt omkring. Han vimlade fram. Han hade fått ett konstigt samtal av Nate. Nate hade gråtit och sagt att han ångrat sig. Bett Mika komma hem till honom. Självklart hade Mika varit så dum att han stannat hemma. Senare hade han fått ytterligare ett konstigt samtal. Men denna gången av en kille som hette Charlie. Han och Charlie hade festat tillsammans några gånger. Men inte visste han att det var Nates storebror. Charlie hade panikslaget berättat om att Nate skärt upp sig själv. Över både ben och armar. Ansiktet också. Magen. Han hade skurit upp sig själv och låg och grät och skrek om demoner, snöflingor och allt möjligt. Mika hade blivit förvirrad först. Sedan hade Charlie frågat honom om Nate hade tagit sina mediciner. Och Mika hade förvirrat berättat att de inte längre var tillsammans. Och Charlie hade tystnat direkt. Sedan hade han svurit ganska mycket och lagt på och låtit Mika förvirrat stå kvar. Men självklart hade hans kompisar hört samtalet även om Mika mest hade sagt 'aah..' och 'mmh.' Då han trodde det var bra att säga det. Vänta lite... Hade Nate en sådan allvarlig sjukdom? Plötsligt kände sig Mika väldigt inträngd. Han hade plågat Nate på tre olika sätt. även om sätten var ganska lika ändå. Ett: Han hade dumpat honom och krossat honom pysiskt. Två: Han hade misshandlat honom. Mer än en gång. Tre: Han hade tagit hans mediciner. Mika kände sig skyldig till det som hade hänt. Särskilt när det var två dagar sedan som han dumpade och misshandlade Nate. Grovt. Han hade sparkat och slagit på honom i en kvart. Nate var ju så svag också. Och sedan hade han tagit hans mediciner. Använt dom när han festat med några kompisar. Om man tog lite mer än en dos blev man ju hög. Det hade ju inte han trott. Att det skulle bli såhär. Att Nate skärt sig. Försökt ta livet av sig på grund av Mika. Han stannade upp då han började gå. Brydde sig inte om sina så kallade kompisar. Dasuke rusade efter och frågade vad som hade hänt.
- Han håller på att dö. Hade Mika svarat.
Men ingen hade reagerat på det utan förvirrat följt efter tills Mika flippat ur och skrikit åt dem att dra åt helvete. Han begav sig till sjukhuset genom att ringa till en taxi och vänta in den. Han suckade djupt och satte sig i taxin. Bad honom köra till sjukhuset. Utan ett ord till satt han och stirrade ut genom fönstret. När han väl stod i receptionen såg han förvirrad ut. Fortfarande.
- Jag vill träffa Nathwick Ojakanga. Rösten lät besvärad och han kollade upp.
- Är du familj? Frågade kvinnan och log vänligt.
- Hm.. Nej.. Inte egentligen. Sa han tyst.
- Vi bedömer att han inte är tillräckligt psykiskt stark. Du får tyvärr inte träffa honom utan att vara familj. Sa hon och fortsatte se vänlig ut.
- Vi är tillsammans. Han är min pojkvän. Sa han och kollade på henne med en bedjandes blick.
- Och jag vet varför han gjorde det. Fortsatte Mika.
Kvinnan släppte genast in honom och ledde honom till och med till rummet. Pratade med honom om vad han fick och inte fick göra i pojkens närhet.
- Och hetsa inte upp honom vad du än gör. Sedan lämnade hon pojken utanför dörren och gick tillbaka ner till receptionen.
