LitenUngesTjuv

När Nate såsmåningen vaknat upp igen så var inte Charlie där. Bara Mika. Mika hade lyckats övertala Charlie att gå och lägga sig istället. för han verkade så trött. Men det var man ju om man hade Nate till broder. Jämt tabletter och skit som han måste kolla upp med honom att han tog. Skjutsandet till BUP och alla möjliga ställen. Nate hade utvecklat en fobi för bussar. eller rättare sagt för Mika. Han gick ingenstans där han trodde Mika kunde vara. Alltså gick han inte ens utanför dörren.

Mika hade rest sig upp och klivit fram till pojken. Mika såg faktiskt riktigt orolig ut. Nate hade rullat ihop sig som en liten boll. Trotts att alla sår gjorde väldigt ont. Han kröp därför ner under täcket. Han frös också. Vad som hade hänt visste han inte. Hade ingen aning. '' Vart är mina tabletter? '' frågade han. Rösten darrade. Huvudet snurrade och han mådde illa. Ville bara spy. Spy upp allt maginnehåll och gråta ut. Patetisk. Men han var ju tjock. Och då var man tvungen att spy upp det som fanns i magen. Han kunde inte bli smal annars. Och han hade slutat äta. Nu hade han två olika dropp i armen. Ett för blodet och ett annat för näring. Att bara tänka på blod fick honom illamåendes. Men han låg bara still. '' Jag har dem inte. '' Mikas svar var mer självsäkert och Nate pep till. '' Men... jag... '' Nates röst darrade och han kollade sig omkring. Usch. Han var åter igen nära till gråten. '' ag måste ha dem.. Vart är de? '' frågade han förvirrat. '' Jag har dom ju inte! Lyssna på mig! '' Mika blev irriterad av Nate. '' Men du hade dem ju innan...? '' sa han förvirrat. '' Men jag har dem inte nu! Är det så svårt att fatta? Tröga människa. '' fräste Mika. Nate kollade upp. Rummet snurrade igen då han vände sig bort. Tystnade. Han ville ha sina mediciner. Men Mika hade dem inte. Han drog täcket över huvudet igen och så började tårarna rinna. Det gjorde ont i kroppen och Mika hatade honom och Charlie hatade honom och alla andra hatade honom också. '' Nate för fan! väx upp någon gång! Du kan inte börja gråta för allting! '' Mika slet av honom täcket och Nate kollade upp på honom. Han såg rädd ut. Han var livrädd. Rädd för Mika. Nate satte sig upp. Eller så mycket han kunde tillåta sig själv. Mika blev stående tyst. Förvånad över det han själv hade sagt. '' Alltså Nate... '' sa han och man kunde höra att rösten var desperat. '' Gå här ifrån. '' mumlade Nate bara utan att kolla mer på Mika. Så fick han en örfil. Det klatschade till ordentligt på kinden där Mika slagit till honom. Nate kollade upp nu. Mika stod tyst och Nates tårar hade börjat rinna igen. Av rädsla och att han var sårad. '' Du... du... '' Nate fick inte fram något mer. '' Förlåt. '' hördes det enda som kom ut över Mikas läppar. '' gå.. '' viskade Nate försiktigt. '' Jag älskar dig... men det räcker inte.. jag har inget mer att ge dig.. du lekte med mig.. fick mig att tro att du tyckte om mig... jag ville inte den natten... jag var rädd.... jag har inte kunnat sova... det är mitt fel... '' Nate hulkade och snyftade nu. Mika stod kvar innan paniken tog överhanden och han rusade iväg. Han lämnade Nate ensam! Igen. Nate sjönk ihop. Nu visste han det. Han skulle aldrig mer gå tillbaka till skolan. Han skulle dö! Ta sitt liv. Han ville inte leva mer. Inte utan Mika. Nej. Allt var hans fel. Om han låtit Mika ha sex med honom. Då hade han inte gjort slut. Dumpat Nate. sårat honom så kopiöst mycket att Nate velat ta livet av sig. Mika hade älskat honom om de hade haft sex. Han hade aldrig slagit Nate då. Men nu hade Nate vägrat. Mika hatade honom! Han slog huvudet mot sängkanten innan han kröp ner under täcket.